Marias blogg

Teddy låg och sov bredvid mig hela natten och nu har vi precis varit ute på en morgonpromenad och lekt i hundrastgården. Vad jag önskar att jag hade tid och råd att ha en hund! Men det får vänta...

Jag är lite fascinerad över vilken inställning vi ofta har till helgen och hur svårt det kan vara att bara vara här och nu. Redan på torsdag kväll eller fredag morgon säger vi "vad skönt att det är fredag imorgon/idag!", trots att vi fortfarande har en hel arbetsdag framför oss innan det är helg. Och på söndagen har vi ångest över att det är måndag dagen därpå. Vore det inte mer logiskt att ta ut helgglädjen på fredag efter jobbet och ångesten på måndag morgon efter att helgen faktiskt är slut?

Verra har laddat ner Super Mario World till sitt Wii, jag verkar få Winnerbäckbiljetten såld (är visserligen lite butter över att jag missar konserten, men det känns bra att slippa betala för den i onödan), en bekant avslöjade en rolig hemlis som gjorde mig glad och så har jag lilla Teddy här som man inte kan annat än att älska!

 
Det börjar bli dags att införskaffa en kamera... Mobilbilderna håller inte precis högsta kvalitet.

I helgen ska jag vara hundvakt åt Teddy. Ska hämta honom imorgon efter skolan och såg fram emot att ha honom här tre dagar i streck, men jag hade visst råkat dubbelboka mig på fredag så den kvällen får han vara hemma hos sig. Känner mig lite muttrig över det, hade sett fram emot att nästan kunna låtsas att jag var hundägare i några dagar. Men det ska i alla fall bli jättekul att passa honom och få lite hundsällskap här hemma! :-)

Bregott kan ju vara ganska hård när man precis har tagit fram den ur kylen. Själv har jag alltid ekologisk bregott hemma och den brukar faktiskt aldrig vara sådär hård som jag upplever att den kan vara på andra ställen. Är lite fundersam på om det är min kyl som är för varm (fast allt håller sig ju bra) eller om den ekologiska bregotten innehåller något (eller kanske inte innehåller något) som gör att den blir mjukare...



Heter det förresten "bregotten" eller "bregottet"? "Bregotten" låter bäst, men i första meningen hade jag velat skreva "bregott kan ju vara ganska hårt" istället för "hård". Det går ju inte ihop...

Kom änglar, Lötsjön, fruktsallad, McDonalds, 24 mars, pappershjärtan, tv-serier, Bullwinkles, kladdkaka, Lunarstorm, vitsippor/liljekonvaljer, busshållplatsen i Brommaplan, familjelycka, Agra Tandoori, vindruvor, skidåkning, biljard, landet, massage, Norges nationalsång, Snoop, paddla kajak, Cypern, haloumimackor, cykelturer, Bögmögel, Brunnsviken, Karlskoga, Honungskörsbär, skumbad, simglasögon, morgonpromenader, Hotell Reisen, café Vurma, nonstop, blå ros, Blomblomma, fisketurer, furunklar, Mosebacke, the Rock of Sweden, Indien

Jag vet att du förstår precis varenda ord och det är bara du och jag som gör det. Det känns bra. Men nu ska jag försöka stoppa ner allt det här i någon slags mental förvaringsbox så att de slutar härja fritt och slipper störa mig i tid och otid. Det blir alldeles för jobbigt annars.

Är glad att jag gick och tittade på Imagine-utställningen på Fredsmuseet, tyckte den var jättebra! Det är Annas klass som har satt upp den och den är baserad på deras studieresor till New York och Indien. Den visade bilder från olika kulturer och lyfte fram frågor som extrem fattigdom och vikten av utbildning. Jättefina bilder och många tänkvärda intryck som förstärktes av att John Lennons "Imagine" spelades i bakgrunden.

"En dag gick vi förbi en lång kö med människor som stod och väntade på att bli tilldelade mat i ett soppkök, ett kvarter senare kom vi upp på 5th Avenue's mest exklusiva shoppingdelar"

"Föds du på gatan i Indien räknas du inte som en individ i samhället. De barn detta drabbar registreras inte och har därför ingen rätt att gå i skolan"

"Genomsnittsfamiljen på fyra personer som lever i extrem fattigdom har 40 kr/dag till mat, boende, kläder, eventuellt skolmaterial och liknande. I Sverige kostar en genomsnittlig lunch 72 kr"

"Varje dag dör nästan 16 000 barn av hunger - ett barn var femte sekund"

"Nära en miljard människor kan inte läsa en bok eller skriva sitt namn"

"No one has ever become poor by giving" - Anne Frank

Drömde en ytterst otrevlig dröm inatt, känner mig fortfarande lite störd av den. Hoppas jag slipper drömma så igen!

Sitter hemma hos pappa nu. Han och Ingrid är ute och köper en present, Anna är hos Henric och Ola är någon annanstans. Bara jag och dagorn hemma (sten- och berggrundsboken ligger här framför mig också, men datorn är faktiskt ett trevligare umgänge).

Igår var ett par vänner till pappa och Ingrid här. Vi åt middag, drack vin och hade en väldigt trevlig kväll! Och Anna hade gjort världens godaste pannacotta, så jag utnyttjade min undantagsdag (jag och Fredrika har gemensamt godisförbud fram till december, men vi har varsin undantagsdag), det var det helt klart värt!

Nu ska jag snart traska bort till fredsmuseet och titta på utställningen som Anna och hennes klass har gjort och sedan är det väl dags att bege sig hem till Stockholm igen. Skönt med en timmes förlängd helg!

Idag var jag på en föreläsning på Röda Korset där två väldigt inspirerande kvinnor från Röda Korsets Center för torterade flyktingar berättade om sina arbeten och om hur livet ser ut för många flyktingar som kommer hit.

Det finns statistik som säger att ca 30 % av alla flyktingar i Sverige har varit utsatta för tortyr. Bara att vara flykting är ju en stor traumatisk upplevelse i sig; ångesten över att behöva lämna sitt land och hela sitt liv, rädslan i att vara på flykt i kanske över ett år för att slutligen nå ett land där man inte ens vet om man får stanna, stressen under asylsökningsprocessen och oron för sina anhöriga... Att dessutom ha varit utsatt för tortyr som kanske inneburit isolering, skenavrättningar och både det ena och det andra... Jag kan inte ens föreställa mig hur man skulle må då.

Det var en väldigt bra, om än lite omskakande, föreläsning och återigen blev jag påmind om hur glad jag är över att bo i Sverige!

Känslan av tomhet håller i sig... Jag undrar hur lång tid det tar innan man kan veta om det är en "riktig" känsla eller bara en naturlig följd av att separera från den man älskar efter 3, 5 år tillsammans... Det kan nog ta sin lilla tid.

Idag har jag inhandlat ett duntäcke, nya sängkläder och en kjol. Känner mig nöjd med det, jag behöver lite förändringar både hemma och i garderoben.

Dagarna går, sakta men säkert. Imorgon är det kör igen, det blir man alltid lite glad av!

Jag försöker att inte tänka så mycket utan bara ta en dag i taget, men jag kan inte låta bli att undra hur det kan kännas så galet fel om det nu är rätt...

Igår hade vi spelkväll hemma hos Mikaela och Jocke. Vi sjöng singstar och spelade spel till långt in på natten och sedan låg jag och Lina och pratade till ända in på morgonkvisten. Det är så otroligt mycket värt att ha nära vänner som man bara kan vara sig själv med och prata med och som faktiskt kan pigga upp en när allt känns jobbigt och tungt. Det var en jättemysig kväll/natt/morgon!

Idag var jag i Mulle Mecks lekpark med Albin, Astrid, Linda och mamma och sedan åkte vi hem till mamma och åt pizza. Det var också mysigt!

Man får försöka hitta de där små ljusglimtarna mitt i allt det jobbiga, annars står man inte ut.

Nu har jag skickat in ansökan om uppsägning av lägenheten. Känns jätteläskigt, man säger ju inte upp sitt förstahandskontrakt liksom, men tror att det är det bästa. Jag får behålla min kötid och bör kunna få en lägenhet genom Förvaltaren relativt snart och om jag inte hinner få det innan uppsägningstiden på den här går ut så får jag försöka bita ihop och bo hemma hos mamma ett tag.

Jag hoppas verkligen att jag kan få en lägenhet snart, jag vill bara komma härifrån! Det är skitjobbigt att gå runt här hemma och ständigt påminnas om situationen. Han har ingen kudde i sängen, skrivbordet som hans saker har stått på är tomt, hans kläder hänger inte i garderoben, hans tandborste finns inte i badrummet o.s.v... Nu låter det säkert som om jag inte haft någon del alls i det här beslutet och så var det ju inte precis, men jag har separationsångest så det bara skriker om det.