Marias blogg

Strimmor
Jag öppnar mina ögon försiktigt
jag har varit här förut
Människorna här verkar så lyckliga nu
är det nittonhundranittiosju?

Strimmor
Jag kan ha förlorat min heder
jag kan ha förlorat allt
men när solen går upp är vi långt härifrån
så jag håller huvudet kallt

Du och jag har ingenting
och vi kan inte knäcka varann
Vi måste inte hålla tankarna klara

Strimmor
Ett skitigt fönster mot världen
och en vind som tar sig in
Rymmen är så lockande och len inatt
och lika stark som en halva gin

Du och jag är inget vidare bra
men jag kan inte säga nej
Jag kanske rent av behöver dig

Det är bara strimmor
ett litet kliv ut i världen
vart än vi kom ifrån
vart än vi ska nånstans
Håll min hand i vimlet
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans

Strimmor
Ge mig en dröm att försaka
jag behöver en stilla hamn
Ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn

Strimmor
Hur många gånger ska våren
kunna drabba dig om igen
och ljuga dom vackra historierna
om den stora kärleken

Du och jag i strimmorna
vi är sargade människor som tror
Vänd dig inte om

Det är bara strimmor
Ett litet kliv ut i världen
vart än vi kom ifrån
vart än vi ska någonstans
Håll min hand i vimlet
Människor som tror har en chans
Människor som tror har en chans

Strimmor
Det är grus i våra ögon
Vad ska vi åt för håll?
Jag kommer aldrig hitta hem igen
så det spelar ingen roll

Du och jag för att nån var full
Du och jag för vårens skull
Du och jag för stämningen
för den mjuka, bedårande skymningen
för isen som äntligen spruckit loss
Du och jag för oss