Marias blogg

En liten sammanfattning från Indien. Bättre sent än aldrig...

Vi tillbringade de första dagarna på Candolimstranden där vårt hotell låg. Ron kunde anpassa sig till den indiska kulturen och jag njöt av att vara tillbaka.
   

Efter några dagar åkte vi ner till Palolem i södra Goa och stannade där i tre dagar. Det var en vacker strand med palmer som sträckte sig ut mot vattnet. Vi bodde i en liten hydda precis vid stranden - väldigt enkel standard, men det fanns en säng med myggnät, dusch och wc, och mycket mer än så behövde vi inte.

Vi tog promenader längs stranden, badade och hoppade i vågorna, drack lassis och färskpressade juicer och provade nya indiska maträtter på olika schack.
   

Vi besökte även Patnem, en liten strand ca 20 minuters gångavstånd söder om Palolem. Det var en lugn och mysig strand med betydligt färre turister än på Palolem. Dock inte lika fin som Agonda, en strand som vi stannade till vid på vägen till Palolem. Det var en otroligt vacker strand - lång och näst intill folktom. I efterhand ångrar vi lite att vi nöjde oss med ett dopp och lunch där - det hade varit mysigt att stanna någon dag.

Efter tre dagar i Palolem var det dags att bege sig tillbaka till Candolim för att inte missa hippiemarknaden i Anjuna. Taxichauffören som körde oss hem körde som en galning - även med indiska mått mätt. Att vi både fick punktering och blev stoppade av polisen säger kanske lite om hur han körde...

 

Anjunamarknaden bjöd på en hel del bra shopping. Det var varmt och hektiskt och indierna var ihärdigare än någonsin, men efter ett tag lär man sig faktiskt att koppla bort alla "just look", och kan göra precis det - bara titta. Och då och då ser man något lite extra fint som man kanske rentav köper. Vi blev riktigt duktiga på att pruta!

Nästa kväll fick Ron feber och kände sig dålig. Dagen därpå stannade vi på hotellet och tog det bara lugnt, men framåt kvällen blev han sämre ändå. Han låg och hade frossa och ont i magen, så tillslut ringde vi till Apollo som skickade dit en läkare. Läkaren gav Ron medicin och sa att om han inte var bättre dagen efter var han tvungen att åka och lämna ett blodprov för att se om det eventuellt kunde vara Malaria. Lyckligtvis hjälpte medicinen och han kände sig mycket bättre nästa morgon, men vi hade några oroliga timmar under natten.

 

När Ron var frisk bestämde vi oss för att åka upp till norra Goa och besöka Arambol som vi hade hört skulle vara en väldigt lugn och fin strand. Taxichauffören tipsade oss om att åka till Asvem istället, som enligt honom var lugnare. När vi kom dit runt 10 på morgonen såg det väldigt lugnt och folktomt ut, men bara någon timma senare började turisterna strömma till och snart var det som vilken charterstrand som helst. Vi hyrde varsin kajak och paddlade lite, sedan tog vi en taxi vidare till Arambol. När vi kom dit kunde vi snabbt konstatera att inte heller Arambol var speciellt lugnt - det var ungefär som Palolem fast alls lika fint.

 

Vi gjorde en chansning till och åkte upp till Querim, Goas allra nordligaste strand. Det var en otroligt mysig och fridfull liten strand! Det fanns ett eller två schack, ett fåtal solstolar och de enda besökarna var vi, en indisk skolklass som hade picknick och några indier som badade längre bort. Det var precis vad vi var ute efter! Tyvärr visade det sig att Querim var så lugnt att det inte ens fanns någonstans att bo, och vid det laget var klockan närmare fyra, så vi njöt en stund av lugnet och sedan åkte vi tillbaka till Candolim igen. Inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det blev en trevlig dagsutflykt istället.

På kvällen var det min tur bli sjuk. Jag fick frossa, hög feber och ont i magen och efter någon dag var det bara att ringa läkaren igen. Han gav mig medicin som visserligen inte tog bort magontet helt, men jag blev snabbt bättre och orkade ta vara på de sista dagarna av semestern.

Vi solade, badade och shoppade lite mer, och vi är jättenöjda med våra två veckor!

Indien är ett härligt land och jag gillar människornas inställning i Goa. Ingenting är omöjligt, allt går att fixa. När jag tittade på en väska men tyckte att axelbandet var för långt så knöt försäljaren helt enkelt en knut på det och så var problemet löst. Så enkelt! Och de verkar inte veta vad stress är överhuvudtaget. Saker tar helt enkelt den tid de tar. Ibland kan man få vänta i över en halvtimma på mat trots att man är enda gästen på restaurangen, men det är bara så det är. Och vad har man egentligen så bråttom till när man är på semester? Vi borde lära oss lite av deras sätt att vara.