Marias blogg

Något som verkligen stör mig när jag åker kollektivt är att tvingas lyssna på andras musik. Speciellt på morgonen. Folk som spelar hög musik på mobilen gör mig irriterad. Men jag tror att det är just den effekten de vill uppnå. De förstår att alla inte vill höra och det är lite det som är poängen - de känner sig otroligt häftiga och vill provocera. Då kan jag bara sucka och skaka på huvudet åt deras barnslighet.

Men värre är de som faktiskt har hörlurar på sig, men använder sig av 29-kronorshörlurar från ÖB som läcker ut varenda liten ton. Allt utom basljudet vill säga. Man hör precis vad de lyssnar på men hör bara diskanten, och även om de råkar lyssna på någon musik som jag faktiskt gillar så låter det förjävligt. Då handlar det nog inte så mycket om att förstå att alla inte vill höra - jag tror inte ens att de förstår att alla faktiskt hör. De har väl knappast suttit och lyssnat på musik utan att ha hörlurarna i öronen och tror säkert att det bara är de själva som hör.

Varje gång det händer blir jag lika irriterad och har lust att gå fram till personen i fråga och be henne/honom stänga av. Men den försiktiga artiga lilla människan i mig hindrar mig - de menar ju trots allt inte att reta upp någon och de måste väl få lyssna på sin musik om de vill. Så jag brukar nöja mig med att kasta små arga blickar på personen och försöka att telepatiskt förmedla mitt budskap: Jag vill inte höra! Skaffa ordentliga isolerande hörlurar!

Nästan varje dag sätter sig någon i närheten vars ljuva musik tvingar sig på i mitt lilla revir där jag vill sitta och vara morgontrött och läsa ifred. Och jag retar upp mig mer och mer och hoppas att personen snart ska kliva av, och om det inte händer så byter jag plats efter några stationer.

Jag stör mig faktiskt lite på att jag retar mig så mycket på det här, jag känner mig som en riktig gammal surkärring! Men om jag var en riktig surkärring så skulle jag säga till, men det gör jag ju inte. Så jag är nog ingen kärring trots allt. Bara sur. Och morgontrött.