Engla

Hur kan en människa helt brutalt döda en liten 10-årig flicka? Jag förstår det bara inte! Det som hänt är så ofattbart, hemskt och sorgligt.

Jag tänker på lilla Engla som hade hela livet framför sig och på hennes stackars mamma vars liv nu har tappat all mening. En familj som aldrig någonsin kommer att bli densamma igen för att Engla råkade befinna sig på samma plats som en kallblodig mördare.

Jag läste att det var första gången Engla fick cykla hem själv, och jag kan tänka mig att hennes mamma kände en viss oro - men som hon säkert intalade sig själv var helt obefogad. Tänk om hon hade kunnat ana. Tänk om hon bara varit lite mer orolig och bestämt sig för att komma och möta Engla på vägen. Och tänk vad de tankarna måste snurra i hennes huvud just nu. Usch, det är så hemskt!

Igår på kören avslutade vi med att sjunga "Umbrella" i balladversion, jättelungt och fint, och sen hade vi en tyst minut. Det var så vackert, men så himla sorgligt. Halva kören stod och grät medan vi sjöng.

Jag hoppas verkligen att den här 42-åringen får ett straff som han förtjänar! Att han är sjuk råder det väl ingen tvekan om, men om han döms till rättpsykiatrisk vård hoppas jag att han inte bedöms som frisk om några år och släpps ut igen, utan att han då får ett långt och kännbart fängelsestraff - helst i någon liten kall betonghåla under marken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0